
För lite drygt två år sedan fick min hund Haddie, blanding mellan Schäfer
och Rottweiler, diagnosen artros i sina framben. Från början visade det sig
genom hälta på vänster fram, han fick lite ont i handleden och var hängig
och deppig, ville inte alls gå med på promenader som han alltid hade gjort.
Vi blev ordinerade ständig medicinering på honom och han skulle även få
glukosamintillskott, för att smörja upp hans leder så att det blev lite
lättare för honom att komma igång på morgonen, för det kunde vara lite trögt
ibland. Det gick ett år, lite drygt, hans hälta spred sig till höger
framben, och vi gav honom lite mer medicin, men vi tyckte inte att det var
så himla kul för vare sig honom eller oss om han bara skulle hållas pigg
genom mycket medicin och vi började diskutera andra saker man kunde göra med
honom som skulle kunna få honom att må lite bättre.
Min pappas fru fick kontakt med Lis på Alfa Hundcenter och bestämde tid för
undersökning och simning.Detta var i juli förra året.
Då var det lite hängigt och han var djupt nedsjunken på båda handlederna,
nästan så att den övre trampdynan snuddade vid marken.
Han tog till sig simningen bra, det enda han inte gillade var när vi lyfte i
honom, så han fick börja gå i själv tidigt. Väl i vattnet var han som en
fisk och trivdes ypperligt. Han fick simma en gång i veckan, vi kände att
han behövde det. Efter femte/sjätte gången lade vi märke till att han stod
helt som vanligt på sina framben och vi var så otroligt glada. Det var
Haddie verkligen också. Han blev mycket piggare och varje gång efter vi kom
hem från simningen var han som en energiboll, det var bara fullt ös som
gällde då.
Numera har han fyllt elva år, är hur pigg som helst och ingen som ser honom
tror att han är så gammal. De flesta brukar tro att han kanske är fem-sex år
gammal. Mycket av detta är tack vare simningen, som har funkat som ett
mirakel. Numera säger jag till de allra flesta att simning gör underverk för
hunden, jag har ju min som bra exempel.
Jag är mycket glad att Alfa Hundcenter finns, annars tror inte jag att min
älskade Haddie hade varit med oss fortfarande.
Maria och Haddie

|